. . det kommer svida till, men jag behöver det.

Förnuftet har väl aldrig varit min starka sida och jag antar att jag aldrig kommer lära mig att tänka ett steg i taget istället hoppar jag sju steg fram tänker alla möjliga scenarios som kan uppstå, så jag är beredd, så jag inte tar några snedsteg så jag inte misslyckas så jag inte gör någon ledsen eller att jag trampar någon på tårna. Så mycket för min önskade spontanitet som jag nog aldrig kommer tillåta mig att fullt leva ut, men jag tror jag måste inse att man bara är människa och att så länge man gör sitt bästa så kanske det är tillräckligt?

Godnatt kära ni.

/Jeanette