. . if I could find a way

Alla känner väl någongång tills dom längtar till någonting är över, som skolan, jag kunde inte längtat mer än vad jag gjorde där i början på maj, att allting skulle ta slut, inga mer läxor, inga mer uppsatser, ingenting, men nu sitter jag bara och längtar tillbaka, det är nog inte till uppgifterna jag längtar tillbaka till, men till klassen, till stämningen till allt. Jag brukade alltid säga att vi var en klass med individer, ingen var lik den andre, och vi har haft våra diskussioner, men vi var ändå en klass som höll ihop, som trivdes tillsammans och som hade roligt tillsammans. Alla stunder vi har haft, alla förfester i filips hus, norra berget grillning, studenten. Vi har haft det mys spin06b.  

Därför är det så svårt att förstå att någonting grymt och tragiskt har hänt, jag kan inte gråta även fast jag är ledsen, jag kan inte föreställa mig att det hänt, att jag aldrig kommer få se dig igen. Men jag kommer minnas dig och alla lyckliga roliga stunder vi har haft. Att du alltid skulle kalla mig vid mitt efternamn även fast du inte kom ihåg det. 

- Hurru SJÖGREN!!

-Sjöberg

- jaja,SJÖLUND..

Hopplöst att försöka lära dig det. Haha, men det var du, och det var roligt. Sen ditt onyktra skratt är oförglömligt, för det var så hysteriskt roligt, du visste att jag tyckte det, och vi brukade driva om det.  Men sen kommer jag också minnas alla drama lektionerna, vi var bara 7-8 st i gruppen, alla utom en var från vår klass, och du förgyllde faktiskt dem, även om jag aldrig sa det. Men som vi skrattade åt din opera rödluvan eller när du spelade rutger, du var duktig på att spela roller och underhålla, det var du verkligen. Och som vi stekte på lastbilen på studentdagen, och hur roligt vi hade det, jag och issa hade ingen skjuts hem, och vi sova hos dig, vi köpte äcklig dyr pasta på 7 eleven, som du tyckte om btw :P haha.  Det finns så mycket att nämna så många minnen, men svårt att beskriva dem i ord, precis som dom känslor jag har nu kan jag varken beskriva eller förklara eller förstå. Men det jag vet är att vi kommer att sakna dig Anton.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

. .liknar varandra.   Jag blir full i skratt när jag läser mina tidigare inlägg (egotrippat va?) kanske inte för att jag är rolig men för att jag är så klantig och att det verkar inte vara så att man växer ifrån det. Jag trodde ändå att det skull...

 . . when you let her go.   Jag måste nog vara den minst frekventa bloggaren i världshistorien, men vad gör det? Vill ändå göra en snabb uppdatering sen sist jag skrev (för ett år sen typ), jag och Erik har alltså blivit sambos och flyttat till...

 . .sounds like a whisper.      Sitter och trallar och lyssnar på Tracy Chapman och blickar ut genom fönstret på ännu en vacker höstdag och inser att jag inte bloggat på ett bra tag. Vad har hänt sen jag bloggade senast? Ska jag varit helt ärli...

 . . om du inte fanns.       Så börjar ännu ett nytt kapitel i mitt liv, nu har jag tagit min examen och flyttat från kära Umeå. Jag kan inte riktigt förstå att det gått tre år sen jag tog beslutet att flytta ifrån Sundsvall, men jag är så ly...

 . . men du vill längre upp.     Dagarna går så fort nuförtiden, eller ja dom går lika fort som dom alltid gjort men personligen känns det som om veckorna bara springer iväg. Det kanske har att göra med att det finns så mycket som ska hinnas me...